Helge Solo

Helge Solo (e. Solo u. Helge Bruna e. Nore Bruno) har jag personligen endast diffusa minnen av då jag som liten grabb (jämnårig med Helge Solo) då och då kunde få en skymt av honom tillsammans med de övriga hästarna vid Helgeby utanför min födelseort, Sunne. Däremot kommer jag ihåg hans mor, Helge Bruna, tämligen väl då hon i samband med lucia transporterade årets ljusdrottning med glatt vinkande tärnor i vagn genom köpingen.

Helge Bruna, född 1934, var en framgångsrik travare, speciellt som 3- och 4-åring då hon ofta tampades med en annan värmländsk unghäststjärna, Ingmårsgutten. I februari 1937 debuterade Helge Bruna som 3-åring på Dunderängsviken utanför Sunne, men kunde inte hålla undan för just Ingmårsgutten, som startade 20 meter bakom och hade större tävlingsrutin. Båda dessa hästar skördade sedan stora framgångar på permanenta banor.

Helge Brunas banrekord för 3-åringar, 1.54,6, satt på Färjestad 1937, stod sig i 21 år. Efter ett uppehåll i tävlandet, då hon födde Helge Solo som blev hennes enda avkomma, tränades hon åter upp och vann bland annat Erik Perssons Minneslopp.

Research

Genom mina kontakter med den hjalmarssonska släkten, framför allt Folke, hans bror Oscar, som bodde granne med oss i Sunne, och sist men inte minst den senares son, Karl-Arne, har jag samlat ihop en del fakta som jag kompletterat med egna efterforskningar och intervjuer, både från min tid som journalist och senare. Karl-Arne, numera en pigg pensionär i 80-årsåldern, är förresten att likna vid en uppslagsbok när det gäller såväl Helge Solo som västsvensk travsport förr i tiden.

Helge Solos karriär

Helge Solo såg dagens ljus den 28 april 1940. Han föddes upp och ägdes under hela sin levnad av Hjalmar Karlsson, far till Folke Hjalmarsson. Debuten som treåring skedde på Färjestad den 26 april 1943, där han samma år satte banrekord med 1.53,7. När han tog Dunderängen is i besittning 1946 belastades han med 180 meters tillägg. Detta bekom dock varken honom eller körande Folke Hjalmarsson föga då de vann med ”halva upploppet” på imponerande 1.38,8 inför 1500 jublande åskådare.

Av hans 259 framträdanden slutade inte mindre än 115 med vinst. Bland annat noterade han sig för 20 segrar på raken. 1949 blev han det första kallblodet under 1.35 med sina 1.34,8. Förutom tre segrar i Svensk-Norska Kallblodslandskampen (1947, 1948 och 1952), triumferade han i Nordsvenskt Travmästerskap (3 ggr), Erik Perssons Minneslopp (3 ggr) och Östersunds Stora Pris (2 ggr).

Hästens segeraptit på Solvalla var det heller inget fel på, 14 raka blev det, och jag kan för stunden inte påminna mig någon som överträffat denna svit. Karl-Arne, som var Helge Solos skötare, berättar att det ibland var rena folkfesten när hästen på sina längre tågresor anlände till en travbana. Redan vid järnvägsstationen brukade hundratals människor möta upp för att beskåda travkejsaren.
Helge Solo samlande ihop inte mindre än 168 665 kronor på priskontot, en fantastisk summa om man tar hänsyn till att förstapriset på den tiden endast i de större loppen överskred tusenlappen. Lägg därtill att Helge Solo ofta var belastad med upp till 200 meters tillägg, någon gång till och med mer. Man kan undra hur många fler segrar Helge Solo tagit och vilken prissumman blivit om han liksom vår tids suverän, Järvsöfaks, i de flesta fall stått på samma start som sina konkurrenter.

Fakta av lite kuriosaslag

[list]
[*] 1,12 blev oddset i Helge Solos första start 1943.
[*] Vid Landskampssegern 1947 stannade oddset vid 1,10.
[*] 23 segrar noterades på Solvalla
[*] I SM 1950 hade Helge Solo 120 meters tillägg, vilket inte kunde stoppa honom.
[*] Hela åtta gånger slog han svenskt rekord.
[*] 73 vinster blev det med under 2 i odds och 42 gånger delade han ut mindre än 1.50.
[*] Segern i Erik Perssons Memorial 1947 togs trots 180 meters tillägg.
[/list]

Ej godkänd i aveln

Som en mer än värdig kronprins till avelsmatadoren Solo (e. Omer Jackson u. Vega II) var Helge Solo ett hett namn för avelsbruk, men till mångas besvikelse föll han igenom på ett tidigt stadium då det visade sig att han var ”klapphingst”. Något tvivel om att han annars blivit premierad råder knappast.

/ Erik Widén